I just det kuvertet som ligger någonstans nu, och som inte kommer flytta sig på länge. Där har jag lagt min glädje och mitt värde. En sån liten människa är jag och det har jag alltid varit och det är därför jag får det där messet.

Vi har tränat på att jag ska vara glad sen jag var fjorton. Halva mitt liv. För jag är en sån som måste träna men ändå inte kan. Jag låter mig vara riktigt glad när jag klarat en tenta. I några minuter eller i några timmar. Det är skönt eller helt okej. Då är jag den där procenten och jag är procentuellt glad utifrån den. Det finns ingen rim och reson och det finns ingen logik i det men inga sanningar om att man inte är procentsats biter på mig.

Det är bara så jag känner. Och de lagarna gäller bara mig. I mitt land där jag är den enda invånaren.

Man är den man var.

Varje dag påminns jag om det.

Kanske är det det dåligt självkänsla eller dåligt självförtroende.

Jag har aldrig förstått skillnaden.

Kanske är det fåfänga.

Svaret på svaret kommer några minuter senare.

Ja. Det var just det.