Eftersom jag blev så full av längtan efter min Brommafamilj här i Stockholmsluften så styrde mina fötter mig mot Nordeas huvudkontor. I skidjacka och baggyjeans gick jag in i Kostymriket och hittade VD:n på bygget, och när man är VD bestämmer man om man har tid så hon hade tid. På ett café tog vi igen lite tid. Och så, som dagens lilla underverk, kom han springande utan jacka i Stockholms snöblandade regn. För att han fått veta att jag var där. Klumpen i halsen och tårarna i ögonen var stora hos hans gamla barnflicka när hon kramade honom så han tappade andan. Tolvåriga Nils. Älskade stora lilla unge. Så galet älskar jag honom och hans syskon. Helt loveboostad och fullkomligt lycklig lämnade de mig utanför Gustavs dagis. Gustav log med stora skrattgropar. Gulligast av alla. Med en moster som är lyckligast av alla.