Min lilla bastu
Mitt lilla rum här i Värnamo är hett som en bastu. Varför är ett mysterium eftersom elementet är avstängt och iskallt hela tiden. Termometern visar stadiga 24.7 grader och värmen kommer liksom från golvet, som är jättevarmt. Mycket mystiskt eftersom golvvärme knappast fanns när huset byggdes och det dessutom är plastmatta. Jag misstänker starkt att linoleummattan är radioaktiv och alstrar värme av sig själv. På nätterna tvingas jag sova med fönstret öppet så nu har jag fått bronkit och rökhosta. Men ändå är det på nåt märkligt sätt bättre än Örebro. Lite radioaktivitet har väl ingen dött av...
2012-01-31, 23:04:28
En vanlig dag på jobbet
Jag ber om ursäkt för att bloggen är sämre än sämst just nu. Här i Värnamo har jag inget internet på rummet just för tillfället, vilket gör att jag måste blogga från mobilen och då kan jag inte skriva något långt och djupt inlägg. På dagarna är jag på sjukhuset och dikterar daganteckningar, rensar medicinlistor och gör inskrivingar -inte direkt något att blogga om. Jag ser en del intressanta saker också men med tanke på tystnadsplikten vågar jag inte skriva något som det finns den minsta minimala chans att någon känner igen sig i eller som teoretiskt skulle kunna kopplas till någon person, så därför låter jag bli helt. Man får akta vad man bloggar om när man har med människor att göra. Ja, och då blir det inte mycket kvar att skriva... Vi är ett skönt gäng från klassen här i alla fall. Bilresan hit var galet rolig, jag skrattade så jag grät hela vägen. Men den ska referas i ett eget inlägg från en dator. Nu ska jag läsa lite om cancer. Det här varit mycket sånt idag.
2012-01-30, 18:25:46
Lördagsheligheten
Jag hade bestämt mig för att inte göra någonting alls idag, och det har jag lyckats med. Ligger på rygg och orkar inte ens tända lamporna. Min kille tog bilen till våra hemtrakter, men jag stod emot frestelsen styrelsen följa med honom och hans varma famn. För jag behöver få vara still härhemma i vackra lägenheten eftersom jag flänger i veckorna numera. Jag tror det är mitt recept på att överleva veckopendlandet. En lång fika på stan hade varit sjukt mysigt dock. Undrar vem som vill en lördagkväll...
2012-01-28, 15:59:22
Rubrikfantasi noll
En vecka fylld av operationer är slut. Jag är också slut. Man blir slut som människa efter en dag på praktik kan jag säga. Jeeez. Igår anhöll jag lite fint efter en elvatimmarsdag om att få gå hem. Jo, jag fick ju gå hem, men det var på bekostnad av att känna sig som en skolkande kandidaten. Härligt.
Men jag har, som sagt, fått vara med och operera. Hjälpt till att hålla några meter tunntarm, spänt isär snitt med hakar (hej mjolksyra i två timmar) och häftat och sytt igen operationssnitt. Så nog har jag fått en ordentlig kirurgplacering ändå. I lilla Värnamo, som har ett förvånansvärt stort sjukhus.
Man vet att man är på bonnvischan i Småland när en patient säger på ronden:
Nu ser jag dessutom ut som på presentationsbilden här i bloggen, mycket praktiskt och autentiskt. Den är två och ett halvt år gammal, den bilden. Åldern är också två och ett halvt år gammal, som en jämngammal bloggläsare mycket riktigt påpekade för någon vecka sedan... Det råkar vara så att den som gjort bloggdesignen, min kära webmasterJenni, är den enda som kan rätta till misstaget. Det ska jag be henne att göra, även om det varit väldigt snällt av henne att låta mig vara 25 för evigt.
Hejdå.
Men jag har, som sagt, fått vara med och operera. Hjälpt till att hålla några meter tunntarm, spänt isär snitt med hakar (hej mjolksyra i två timmar) och häftat och sytt igen operationssnitt. Så nog har jag fått en ordentlig kirurgplacering ändå. I lilla Värnamo, som har ett förvånansvärt stort sjukhus.
Man vet att man är på bonnvischan i Småland när en patient säger på ronden:
-Jau ha käääkit som en spe'kalv! [Jag har kräkts som en spädkalv]
Så kom jag hem till Linköping och rusade till min frisör och klippte av mig håret. 15 cm klippte hon, tänk att man kan känna sig så befriad av att bli av med några hekto slitet hår. I flera år har jag försökt få långt hår. Längtat och kämpat för det där långa, lockiga håret. Tillslut blev det långt och perfekt och jag älskade det och fixade och plattade och stylade och blekte och Gud vet allt. Men sen blev det ännu längre och tillslut fick jag nog. Det var bara långt och tungt och ingenting mer. Så jag satte mig bara ner i stolen och sa klipp, klipp, klipp och jag ångrar mig inte.
Nu ser jag dessutom ut som på presentationsbilden här i bloggen, mycket praktiskt och autentiskt. Den är två och ett halvt år gammal, den bilden. Åldern är också två och ett halvt år gammal, som en jämngammal bloggläsare mycket riktigt påpekade för någon vecka sedan... Det råkar vara så att den som gjort bloggdesignen, min kära webmasterJenni, är den enda som kan rätta till misstaget. Det ska jag be henne att göra, även om det varit väldigt snällt av henne att låta mig vara 25 för evigt.
Hejdå.
2012-01-27, 19:41:19
Rivstart
Idag gick de ut hårt med mig på Kirurgkliniken i Värnamo. Jag har stått med händerna nedgrävda i öppnade bukar och hållit hakar och nu är jag totalt slut. Känner mig helt manglad och manglad blev jag av överläkaren eftersom jag inte läst bukens anatomi på tre år. Organen kan jag såklart, men kärl och ligament har jag glömt och fasciorna har jag nog aldrig kunnat. Jag fick sy ihop ett snitt också. Det var det roligaste. Men det är långa dagar som kandidat. Nio timmar på op-golvet och några moment här och där som är kul. Det är nog så det kommer vara.
Jag är procentuellt sett väldigt nöjd med tentan faktiskt. Glad är inte rätt ord men det är alltid gött att kunna nafsa Oskar i hälarna ;)
2012-01-25, 20:59:59
Men var är alla husen?
...som min klasskamtat sa när vi klev av tåget här i Värnamo. Men efter några sekunder av förvirring fick vi syn på själva staden. Och så släpade vi våra väskor i snön tre kilometer till sjukhuset och hittade tillslut våra rum. Det är bättre än Örebro. De har i alla fall försökt göra det lite mysigt. Jag har balkong och egen TV. Bara en sån sak... Men jag ligger efter med sömnen och nu måste jag sova. Imorgon blir det kirurgi. Herregud vad jag ser fram emot det!
2012-01-24, 22:24:39
Svenskar fast i Alperna
Undrar om Aftonhoran hade varit intresserade av rubriken och sugna på att ge oss några tusenlappar för en intervju. De pengarna kan behövas... Det har varit några galna dygn. Detaljerna om hur man tar sig hem från Österrike efter att ha missat flyg på grund av lavinfara kan ni läsa i Lovisas blogg. Där kan ni även se några underbart vackra bilder från paradiset i lugnet före stormen.
Vi har haft det fantastiskt bra. Men det var det här med att komma hem utvilad... Vi är istället totalt slut. Inatt sov jag tre timmar innan jag var tvungen att gå upp och ta mig till uppropet för Termin 8. Haha, jag är en T8 nu, helt otroligt faktiskt. Jag slutade ju just på mitt gamla jobb... Eller nåt. Dagen har gått i ett rasande tempo med uppackning, tvätt, storhandling, matlagning, prat med försäkringsbolaget (hoppas, hoppas, hoppas!), amanuensmöte och planering inför morgondagens avresa.
Ja, för imorgon ska jag åka igen. Till Värnamo och börja min kirurgplacering. Mitt mål med det hela, mina älskade läsare, är att inte gnälla lika mycket som när jag levde i exil förra terminen. Ja, det är mitt mål, men jag lovar inget... Ja, i målet ingår att jag ska lära mig en del doctor skills också.
Vi hörs i Småland då!
2012-01-23, 22:06:27
Äventyret i sagoland
Snön har vräkt ner. Aldrig har jag sett så mycket snö. Vi har åkt skidor i otroliga mängder pudersnö. Det var magiskt imorse när det fanns orörd snö i backarna. Vi kastade oss ut och skrek förtjust. Det har varit en skidupplevelse, helt klart. Benen är helt slut och man somnar ovaggad. Vi är emellertid insnöade och vägarna är avstängda så vi kommer missa planet hem. Planen nu är att avvakta helt enkelt. Vi är fast tills vidare och måste köpa nya flygbiljetter hem. Nån gång. Det blev en äventyrssemester på riktigt.
2012-01-21, 18:47:32
Hejdååå teeeeesjuuu
Helvete vad skönt det är att klara en tenta. Först nästan-hjärtattacken och sen lättnaden.
2012-01-20, 18:17:06
Som en saga
Som om tiden stått still, som om det inte finns på riktigt. Som en saga, som i en tillrättalagd julkalender. Så vackert är det här i Alperna.
2012-01-17, 21:33:21
Det finns inga tentor, det finns bara kärlek
Eftersom jag blev så full av längtan efter min Brommafamilj här i Stockholmsluften så styrde mina fötter mig mot Nordeas huvudkontor. I skidjacka och baggyjeans gick jag in i Kostymriket och hittade VD:n på bygget, och när man är VD bestämmer man om man har tid så hon hade tid. På ett café tog vi igen lite tid. Och så, som dagens lilla underverk, kom han springande utan jacka i Stockholms snöblandade regn. För att han fått veta att jag var där. Klumpen i halsen och tårarna i ögonen var stora hos hans gamla barnflicka när hon kramade honom så han tappade andan. Tolvåriga Nils. Älskade stora lilla unge. Så galet älskar jag honom och hans syskon. Helt loveboostad och fullkomligt lycklig lämnade de mig utanför Gustavs dagis. Gustav log med stora skrattgropar. Gulligast av alla. Med en moster som är lyckligast av alla.
2012-01-16, 21:17:11
Nu kommer Stina, MIN barnflicka!
I ett annat liv, när jag var ung, så jobbade jag som barnflicka åt rika stockholmare i de rika delarna av Bromma. Det var ett bekymmersfritt sätt att leva och det var tur, för jag var väldigt olycklig inuti på den tiden. Det är sju år sen, märklig känsla. Jag åt frukost med familjen halv åtta, borstade tänderna på barnen och fixade håret på Beata innan jag följde Nils till lekis. Då var klockan halv nio och barnen skulle hämtas vid fyra. Då hängde jag mycket på stan, fikade, tränade och umgicks med Jennifer, världens finaste barnflickekompis. Herregud vilken lycka det var att lära känna henne efter några ensamma månader. Vi levde låtsasliv, men det var vår verklighet. Jag var ofta ganska uttråkad och drömde om att plugga till läkare. Att få kämpa och ta i, kriga och gråta -det saknade jag. En ledig dag i Stockholm, som idag, väntandes på att hämta ett barn när klockan blir fyra, så påminns jag om nanny-tiden. Och det är nog bra för mig och den som jag är nu.
2012-01-16, 13:33:27
Snöterapi
En veckas ledighet, sjukt konstig känsla. Sist jag var ledig mer än två dagar i sträck var ett halvår sen. Under juluppehållet hade jag bara en jobb- och pluggfri dag, och det var annandagen. Så all denna ledighet nu... wow. På tisdag går planet till Tyskland, där hyr vi bil och styr mot Österrikes alptoppar och obscena mängder snö. Semester! I januari. Svindlande. Tills dess är jag moster på heltid i huvudstaden. Vi lagar mat, leker med bilar, spelar innebandy, läser Lilla Spöket Laban, och nåde mig om jag tystnar då... "mea Baban!!!!" Imorgon ska jag lämna på dagis en stund, och kanske sitta med en bok på Café Mocco med en svindyr räkmacka. Sedan hämta Gosisen. Det är det bästa. Att se sin lilla skatt där bland de andra fula ungarna... och tänka att livet kan vara så mycket mer än det oftast är.
2012-01-15, 23:58:20
Hur går det med att vara glad nuförtiden, Stina?
Jag får frågan skickad till mig dagen efter en tenta som jag inte vet om jag klarat och som vanligt har jag satt all min glädje just i den.
I just det kuvertet som ligger någonstans nu, och som inte kommer flytta sig på länge. Där har jag lagt min glädje och mitt värde. En sån liten människa är jag och det har jag alltid varit och det är därför jag får det där messet.
Vi har tränat på att jag ska vara glad sen jag var fjorton. Halva mitt liv. För jag är en sån som måste träna men ändå inte kan. Jag låter mig vara riktigt glad när jag klarat en tenta. I några minuter eller i några timmar. Det är skönt eller helt okej. Då är jag den där procenten och jag är procentuellt glad utifrån den. Det finns ingen rim och reson och det finns ingen logik i det men inga sanningar om att man inte är procentsats biter på mig.
Det är bara så jag känner. Och de lagarna gäller bara mig. I mitt land där jag är den enda invånaren.
Man är den man var.
Varje dag påminns jag om det.
Kanske är det det dåligt självkänsla eller dåligt självförtroende.
Jag har aldrig förstått skillnaden.
Kanske är det fåfänga.
Svaret på svaret kommer några minuter senare.
Det låter kanon. Jag skulle också vilja ha ångest i Österrike. Ta hand om dig.
Ja. Det var just det.
2012-01-13, 18:02:53
Det är när det är över som man inser att det inte är över
Ena stunden tror jag att jag klarade mig. Nästa stund blir jag förtvivlad över alla fel jag gjorde och undrar hur dyrt de misstagen ska stå mig. Nu börjar post-tenta-paranoian, och den är inte heller så lätt att leva med.
2012-01-12, 20:21:40
Släppa taget
Klockan går sakta och vill aldrig bli dags.
Tiden tickar högt som på film.
Jag vet inte när jag ska släppa.
Repeterar alla bakterier och antibiotika i huvudet ännu en gång.
Som jag gjort hela natten, eftersom jag inte sov.
Det är som om jag tror att man ska glömma så fort jag släpper taget, så jag tänker tvångsmässigt, hela tiden.
Claforan -S.pyogenes, S.aureus, S.pneumoniae, Enterobacteriae, N. Menigitidis, H.Influanzae. Inte Psudomonas, inte Legionella, inte Mycoplasma, inte F.Tularensis. Meronem -som Claforan plus anaerober, ESBL, enterokocker och P.aeruginosa. Väl?
Om och om igen. Tills det knappt är något kvar av mig.
Snälla, snälla, snälla -låt det gå bra.
Tiden tickar högt som på film.
Jag vet inte när jag ska släppa.
Repeterar alla bakterier och antibiotika i huvudet ännu en gång.
Som jag gjort hela natten, eftersom jag inte sov.
Det är som om jag tror att man ska glömma så fort jag släpper taget, så jag tänker tvångsmässigt, hela tiden.
Claforan -S.pyogenes, S.aureus, S.pneumoniae, Enterobacteriae, N. Menigitidis, H.Influanzae. Inte Psudomonas, inte Legionella, inte Mycoplasma, inte F.Tularensis. Meronem -som Claforan plus anaerober, ESBL, enterokocker och P.aeruginosa. Väl?
Om och om igen. Tills det knappt är något kvar av mig.
Snälla, snälla, snälla -låt det gå bra.
2012-01-12, 12:22:24
Att vara bäst när det gäller
Nu vill jag bara ha tenta. Jag orkar inte vänta längre.
Jag orkar inte plugga längre.
Jag vill bara att det ska vara över.
Om jag kuggar så är det inte för att jag pluggat för lite eller för okoncentrerat. Jag kan det här. Jag har till och med, för första gången på läkarutbildningen, tyckt att tenta-p varit ganska kul och helt hanterbart.
Om jag inte klarar mig imorgon så hade jag inte kunnat göra tenta-p bättre.
Men ändå.
Ändå är jag nervös. Nionde tentan till trots. Det blir inte bättre med åren.
Jag är paranoid.
Jag är rädd för black out. Att prestera dåligt där och då. Det har hänt förut -på T5-tentan. Jag var så jävla dålig bara. Mindes inte det jag egentligen kunde. Jag klarade mig, men borde klarat mig bättre.
Och så har vi stadietentan. Där all trygghet och allt självförtroende försvann.
Det är de demonerna jag brottas med nu, inte antibiotikan eller bakterierna. De kan jag.
Jag är bara rädd att vara sämst när det gäller.
Att jag ska gå ut därifrån och tänka "jag kunde Dalacin, FÖR HELVETE, varför skrev jag inte det?!".
Det vore det värsta.
Jag har haft terapi med Oskar.
Till och med han är nervös.
För det är så, ingen går säker när tentabilan faller.
Vi vet det allihop.
Det blir en lång dag imorgon.
2012-01-11, 16:07:02
En vinternatt på speed
Mitt hjärta bankar av tentaadrenalinet och hjärnan går på högvarv. Idag här jag försökt täppa till några ögon- och öron-näsa-hals-luckor och nu kan jag inte sluta. Jag gillar verkligen, verkligen önh och vill kunna det bra, men det är liksom allt, neurologi, kirurgi, infektion, foniatri, audiometri, onkologi... aldrig blir man klar. Jag borde nog sova. På torsdag gäller det. Snart, fast om en evighet.
2012-01-10, 02:01:34
Sjukhushierarki när den är som bäst
I julas på jobbet konstaterade de att jag snart är smådoktor. Jag gillar det ordet. Smådoktor. Det låter så snällt och inte alls särskilt ansvarsfullt. En liten doktor bara, som tassar omrking och klämmer på nån mage här och där eller syr ihop ett jack i huvudet på någon unge som läst Emma går till doktorn och därför inte är det minsta ledsen eller rädd.
När man är smådoktor så har ju alltid en stordoktor därnånstans i gömmorna, som man kan ta fram när det krisar. De är ofta äldre män, kloka och snälla fadersgestalter som gärna pratar i telefonen, men inte så gärna vaknar på natten.
Japp, snart är jag smådoktor men först måste jag lära mig lite mer kirurgi och det ska jag göra i Värnamo om ungefär två veckor. Idag fick jag mejl om att ett korridorsrum är bokat åt mig i den småländska metropolen. Jag som älskar korridorsrum och främmande landsbygd. Eeeh. Nej men jag tänker såhär, att där kommer jag ju faktiskt få skära och sy i folk och det är ju sånt som jag går igång på. Att jag kommer ha lappsjuka och inte förstå vad de säger, det får jag offra för konsten.
Men, vad gör jag? Sitter jag och bloggar? Jag har ju tenta på torsdag faktiskt! Jeeez, gotta go.
2012-01-09, 14:41:46
Paranoian
Idag insåg jag att jag känner mig ganska lugn och bara för det så är jag paranoid nu. Tänk om jag kuggar, då är jag en dubbelförlorare. Som var lugn innan. Högmod går före avgrundsfall. Jag här fallit förut, det gjorde ondare än jag nånsin hade kunnat föreställa mig. Å andra sidan hade jag total panik innan. Och paniken ger ingen garanti heller. Inget ger några garantier. Möjligen att heta nåt annat. Men det är ju ändå försent nu.
2012-01-08, 21:06:05
Tentaperiodspoesi
Såhär tredje dagen med magsjuka så håller jag mig för skratt.
Och undrar vad Tazocin egentligen är för antibiotika och varför man ska sätta in det, när det finns Claforan och Meronem.
Ibland liksom, Tazocin?! Och nästa gång, vid ungefär samma scenario, Claforan. Förstår nada.
Vilket fantastiskt blogginläggdet här är.
Men jag är sönderpluggad, möjligen lite uttorkad och lever på Proviva Nyponsoppa (och tron på probiotikas placeboeffekt) och rostat bröd.
Med andra ord kan ni inte förvänta er mer vardagspoesi än såhär.
Ofta tänker jag at jag kunde valt ett liksom... coolare yrke.
Där man liksom bara kunde strunta i Tazocin om man kände för det. Nu har jag ju emellertid valt ett yrke som lämnar absolut noll utrymme för improvisation och egna impulser.
En dag som denna känns det lite dumt.
Och undrar vad Tazocin egentligen är för antibiotika och varför man ska sätta in det, när det finns Claforan och Meronem.
Ibland liksom, Tazocin?! Och nästa gång, vid ungefär samma scenario, Claforan. Förstår nada.
Vilket fantastiskt blogginläggdet här är.
Men jag är sönderpluggad, möjligen lite uttorkad och lever på Proviva Nyponsoppa (och tron på probiotikas placeboeffekt) och rostat bröd.
Med andra ord kan ni inte förvänta er mer vardagspoesi än såhär.
Ofta tänker jag at jag kunde valt ett liksom... coolare yrke.
Där man liksom bara kunde strunta i Tazocin om man kände för det. Nu har jag ju emellertid valt ett yrke som lämnar absolut noll utrymme för improvisation och egna impulser.
En dag som denna känns det lite dumt.
2012-01-07, 18:52:18
Helvete
Jag vaccinerade mig mot influensa i höstas så att jag inte skulle åka på den under tenta-p. Istället har jag magsjuka. Livet är underbart.
2012-01-06, 11:17:03
Älskade ni
Jag är inte alls speciellt glad att vara hemma i Linköping igen faktiskt. Jag saknar min familj redan och jag saknar dem jättemycket. Att få hålla Gustav i händerna medans han hoppar allt han orkar i soffan och skrattar samtidigt, att dansa och sjunga med honom i min famn och så fort jag slutar säger han "Motej sunga meja!" Och jag saknar att sitta uppe på natten och prata med mamma och att skratta åt pappas obetalbara kommentarer framför teven. Det har varit en sån mysig och välbehövlig verklighetsflykt och jag orkar liksom inte bry mig ett skit om tentan nu. Nej, jag bryr mig faktiskt inte om den. Alls.
2012-01-04, 22:49:57
Som vanligt i januari
Jag tentapluggar och drömmer om dagar då min studietid bara är suddiga minnen, och verkligheten är att jag exempelvis är en riktigt grym ÖNH-doktor som får punktera halsbölder, avlägsna främmande kroppar ur folks svalg och ta ohälsosamt många jourer för att sen kunna åka på semester till USA flera månader i sträck.
Sånt tänker jag på, där jag sitter i en säng med datorn full med tentafrågor i knät och stirrar på dem tills jag minns dem. Ja, jag pluggar nästan alltid sittandes i en säng. Kristoffer tycker det är knäppt, men jag fryser så himla mycket när jag sitter still hela tiden, och sängar är helt enkelt de varmaste ställena.
Om två veckor ska vi på skidsemester till Alperna. Det kommer bli fantastiskt. Jag fick nya alpinpjäxor av min syster i julklapp. De är superfina och varmfodrade och tjejiga. Som sig bör. Min systerson tycker de är jättefina och släpar omkring på dem som en sorts avancerad bilförvaring. Imorse hittade jag dem i köket, fulla av små grävskopor och lastbilar.
Fast om två veckor, det är nästan en evighet.
2012-01-03, 17:30:03
Det krävs en del, men idag räckte till
Det krävs en hel del innan jag blir alldeles matt av mitt jobb. Men idag jobbade jag tretton timmar i ett trafikolycke-marathon som aldrig tog slut. När klockan sa att min arbetstid var över, då gick jag bara, mitt i kaoset och väl ute i bilen fick jag sitta och blunda mot ratten en kvart innan jag kunde förmå mig att köra iväg. Jag är slut som människa. Väl hemma hos mina föräldrar så smög jag in hos min sovande systerson. Alldeles lugn och harmonisk sov han där. Med håret på ända, tätt intill Musen Maja, Kaninen och Filten. Alldeles hel och frisk. Inget jämmer och elände. Och så slog han upp ögonen i tre sekunder och kisade mot ljuset: "min Motej e hemma". Sen somnade han om. Hur trött jag än är så längtar jag till morgonen.
