Idag är jag nöjd och stolt över min självdiciplin för att jag efter tio timmars praktikdag gick hem och tvingade mig själv att skriva kirurgi-inlämningsuppgiften. Jäss. Det finns nästan inget drygare eftersom den måste vara evidensbaserad och genomanalyserad så in i norden och jag vet nog faktiskt inget tråkigare. Källorna hittade jag under några tomma timmar i väntan på eftermiddagens jätteoperation. Mycket tidseffektivt. Inga suturer idag dock. Jag fick sätta ett gäng agraffer däremot. Inte lika kul, men det går betydligt snabbare och en operationssal kostar X antal tusenlappar i minuten så man förstår ju varför landstingen föredrar att man häftar som en galning... Fort går det.

Nu ska jag försöka ta mig ur taco-nacke-ställningen jag stelnat i, ta ett djupt andetag och hålla andan ute i äckelköket medans jag hämtar in lite mat. Sedan ska jag titta på Veckans Brott såhär i min ensamhet. Jag älskar Leif GW.

Imorgon när jag vaknar kan jag säga till mig själv att imorgon får jag åka hem. Sweet.