Det blir en lång natt -igen
Så har jag läst endokrinologi hela dagen idag, och flera dagar innan. Lagt hur mycket tid som helst känns det som. Och så tittar jag på tentafrågorna och är lika förvirrad ändå.
Det värsta är alla tankarna på allt jag inte kan från dagarna som varit tidigare. Överväldigande katastrofkänslor som kommer hålla i sig minst tio dagar till.
Välkommen till tenta-p. All ångest sitter precis där den ska.
Det värsta är alla tankarna på allt jag inte kan från dagarna som varit tidigare. Överväldigande katastrofkänslor som kommer hålla i sig minst tio dagar till.
Välkommen till tenta-p. All ångest sitter precis där den ska.
2010-05-31, 19:50:49
Pappa ringer
-Jag tänkte komma på torsdag och bo hos dig, och spela lite golf!
-Gör det du.
-Ja, jag skickar väl ett sms innan jag åker eller nåt. Det behövs väl inte mer. Du sitter ju ändå där du sitter.
Jag ser mig om på mina femtio kvadrat. Jag använder väl ungefär tio av dem 90 % av min vakna tid.
-Ja, jag sitter där jag sitter. Du behöver inte höra av dig innan.
(...)
2010-05-31, 16:16:18
Full av vett och sans när man inte alls vill vara det
Jag hatar när han åker och jag vänjer mig aldrig. Som om livet tar honom och där står jag och kan inget göra. Jag kväver impulser att göra konstiga saker som att vägra kliva av hans tåg eller ta nästa i samma riktning.
Jag har gjort så mycket galet för honom redan.
Istället kliver jag av, full av vett och sans och full av gråt som inte kan komma ut.
Men kunde jag, skulle jag stampa i marken och skrika högt.
Avstånd är till för att elimineras. Jag kan inte leva med dem.
Jag går hem med en rastlöshet och en tyngd som inte kan beskrivas.
Med ett okvävbart behov av att sjunga. Sånt som kräver perfekta, rena toner och full röstkontroll i känslokaoset.
Som sommarpsalmer och folkmusik.
Ja.
Jag har aldrig gjort anspråk på att vara normal.
Jag har gjort så mycket galet för honom redan.
Istället kliver jag av, full av vett och sans och full av gråt som inte kan komma ut.
Men kunde jag, skulle jag stampa i marken och skrika högt.
Avstånd är till för att elimineras. Jag kan inte leva med dem.
Jag går hem med en rastlöshet och en tyngd som inte kan beskrivas.
Med ett okvävbart behov av att sjunga. Sånt som kräver perfekta, rena toner och full röstkontroll i känslokaoset.
Som sommarpsalmer och folkmusik.
Ja.
Jag har aldrig gjort anspråk på att vara normal.
2010-05-30, 22:16:52
Fyfan, helt enkelt
Eftersom Netto inte har laktosfri vispgrädde så fick jag åka extra till ICA för att köpa det. På vägen därifrån försökte en hagelstorm/åskskur golva mig och när jag kom in i lägenhet så insåg jag att jag hade glömt stänga balkongdörren. Det var hagel i hela min säng.
Och så grädden då. Som jag aldrig skulle ha köpt...
Ja. Jag tappade vispen.
Jag skulle ha pluggat lite endokrinologi, men att moppa golv, torka bort fetthinna från köksinredning och tvätta gräddstuvade kläder är ju också något man kan göra fredagkvällen innan tenta-p.
2010-05-28, 19:12:01
Förlåt för allt jag kommer göra
Jag ska snart sova, men jag ville bara kasta ett getöga på gamla tentafrågor. Och när jag ser dem, och deras patientbeskrivningar så slår det mig att det lätt blir så att patienterna blir ett föremål man ska laga. Som om man vore en människo-mekaniker.
Patienten är en 29-årig, rökande lastbilschaufför som söker för trötthet och buksmärtor. Du noterar att patienten är överviktig och han medger en betydande alkoholkonsumtion det senaste året. Vilka prover ordinerar du?
Jeez. Kan det bli mer stereotypt? Jag ska bli ett av dessa monster till läkare som blir expert på att se människors svaga punkter och hälsovådliga beteenden. In fact, jag lägger just nu min natt på att nå dit.
Patienten är en 29-årig, rökande lastbilschaufför som söker för trötthet och buksmärtor. Du noterar att patienten är överviktig och han medger en betydande alkoholkonsumtion det senaste året. Vilka prover ordinerar du?
Jeez. Kan det bli mer stereotypt? Jag ska bli ett av dessa monster till läkare som blir expert på att se människors svaga punkter och hälsovådliga beteenden. In fact, jag lägger just nu min natt på att nå dit.
2010-05-27, 01:20:02
Som om dygnet inte har några timmar, utan bara är
Jag gjorde ett allergitest idag. Min hud löpte amok när den kom i kontakt med kattallergen. Det var ingen överraskning för mig. Och det gör verkligen ingenting. Jag gillar inte katter. Och jag gillar inte att vara hemma hos folk som har katt heller. Det är hår överallt, kattlådor är vidriga och katter klättrar på allt. Typ på en själv när man sitter i soffan. De är jättesöta att se på, men de är äckliga. Så är det. Jag har jobbat i en familj med katt, så jag vet. Jag var verkligen konstant sur på Baloo och när han hoppade upp på diskbänken när man vände ryggen till så dog jag nästan av ilska. Som tur var så hade familjen en avslappnad inställning till honom. De tyckte inte att han var intelligent, personlig och begåvad eller nåt, som många kattägare verkar anse om sina katter. Det är verkligen det fånigaste jag vet.
Som sagt. Positivt allergitest nu och jag har legitim anledning att inte behöva beträda kattinfekterade områden.
Kristoffer blev inte direkt besviken. Han delar min uppfattning om kattägande. Dock hade han nog gjort slut med mig om jag hade varit allergisk mot hundar, haha.
Nu ska jag isolera mig i min plugghörna. Blir väl avstängd mobil och öronproppar eller nåt. För att minimera alla tänkbara distraherande stimuli. Varför har man mobilen på jämt egentligen? Man blir ju konstant avbruten.
Och nätterna är som de är.
I natt tog jag till den starkaste medicinen av alla. Céline och Den Bästa och Viktigaste Låten. Som bara används i nödfall. Jag ska inte säga att den löste nåt. Men den lindrade.
Som sagt. Positivt allergitest nu och jag har legitim anledning att inte behöva beträda kattinfekterade områden.
Kristoffer blev inte direkt besviken. Han delar min uppfattning om kattägande. Dock hade han nog gjort slut med mig om jag hade varit allergisk mot hundar, haha.
Nu ska jag isolera mig i min plugghörna. Blir väl avstängd mobil och öronproppar eller nåt. För att minimera alla tänkbara distraherande stimuli. Varför har man mobilen på jämt egentligen? Man blir ju konstant avbruten.
Och nätterna är som de är.
I natt tog jag till den starkaste medicinen av alla. Céline och Den Bästa och Viktigaste Låten. Som bara används i nödfall. Jag ska inte säga att den löste nåt. Men den lindrade.
2010-05-26, 16:54:27
Det finns inget mer värdefullt än vänner som kan joura på nätterna
...de gångerna man ringer och gråter och tror att man inte kan andas, inte kan leva, inte kan orka, inte vill något, inte vill vara med längre.
Jenni, tack för en timme, trettiofyra minuter och tjugosex sekunder av natten den tjugofemte maj.
Jag behövde dem så innerligt.
Det börjar ljusna.
Och jag är nog trött. Egentligen.
Fast jag inte vet det.
Men vad jag vet, är att jag är trött på att sitta i en förbannat tärande situation som jag inte kan påverka.
Sängen och jag är fiender tills det blivit ljust.
Nu är det ljust.
I can't go on like this.
Jenni, tack för en timme, trettiofyra minuter och tjugosex sekunder av natten den tjugofemte maj.
Jag behövde dem så innerligt.
Det börjar ljusna.
Och jag är nog trött. Egentligen.
Fast jag inte vet det.
Men vad jag vet, är att jag är trött på att sitta i en förbannat tärande situation som jag inte kan påverka.
Sängen och jag är fiender tills det blivit ljust.
Nu är det ljust.
I can't go on like this.
2010-05-25, 03:27:46
Det är faktiskt inte alls synd om mig
Jag var rädd att det inte skulle hända den här gången. Men nu vill jag plugga. Jag vill inget hellre. Jag sitter i mitt soffhörn med en bok i knät och ögonen stora som tefat och ignorerar alla bönerop från min hjärna om sömn.
Det ska vara såhär. Annars klarar man sig inte. Annars klarar man ju inte tentan, och nu är det så att jag vill klara tentan mer än allt annat. Till 11 juni är det meningen med mitt liv.
Så inatt ska jag somna med orsakerna till bildning av kolesterolstenar rullande på repeat i huvudet, oavsett om jag vill det just då eller inte.
Om det är det som krävs så...
1. Övermättning av kolsterol i gallan
2. Utfällning av calciumkonkrement som kolsterolet kan ackumuleras runt
3. Minskad motilitet i gallblåsan (exempelvis vid graviditet eller ryggmärgsskada)
4. Ökad produktion av mucus från gallblåsans epitel som promotar kolesterolaggregation
Sådär ja.
Men bäst att sova med det på repeat ändå va?
Det ska vara såhär. Annars klarar man sig inte. Annars klarar man ju inte tentan, och nu är det så att jag vill klara tentan mer än allt annat. Till 11 juni är det meningen med mitt liv.
Så inatt ska jag somna med orsakerna till bildning av kolesterolstenar rullande på repeat i huvudet, oavsett om jag vill det just då eller inte.
Om det är det som krävs så...
1. Övermättning av kolsterol i gallan
2. Utfällning av calciumkonkrement som kolsterolet kan ackumuleras runt
3. Minskad motilitet i gallblåsan (exempelvis vid graviditet eller ryggmärgsskada)
4. Ökad produktion av mucus från gallblåsans epitel som promotar kolesterolaggregation
Sådär ja.
Men bäst att sova med det på repeat ändå va?
2010-05-24, 22:57:32
Fast idag gick jag ändå ut till datorn i hallen och betalade räkningar
Jag har världens minsta värld just nu. I min lägenhet har jag ett litet mikrokosmos där nästan alla vakna timmar spenderas i soffhörnet. Där bor Jag, Patologiboken, Internmedicinboken och Högen med föreläsningskompedier. Vi har det ganska bra ändå, men vid tolv på natten ungefär blir vi trötta och orkar inte umgås, så då flyttar jag mig två meter över golvet till sängen och TV:n och åker till Colorado Springs i två timmar ungefär innan jag somnar, om jag har tur.
Det finns inte utrymme för så mycket mer i mitt huvud just nu. Ringer telefonen tänker jag irriterat
-Vad FAN är det nu då?!, jag är jätteupptagen!!
Hmm. Så kan det vara.
2010-05-23, 16:44:42
I min bok står det att det är okej att vara städgalen...
Så sa vi hejdå i ett sommarvarmt Östergötland. Som om det var skolavslutning på riktigt.
Det var fint. Vi fick varsin tom anteckningsbok, och så fick vi skriva i varandras. Snälla saker om varann. Som man skrev i varandras studentmössor på studenten. I två år har vi följts åt, från att vara ovana, förväntasfulla, kaxiga T1:or, tills vi blev härdade och betydligt mer ödmjuka T4:or.
Jag gick hem genom Linköping, läste i min bok, log och blev varm, utan att gråta, som jag trodde jag skulle göra. Körsbärsträden pudrade gatorna med rosa konfetti och jag tänkte att det finns så förbannat mycket att vara olycklig över. Jag hittar nya saker som grämer mig hela tiden, av bara farten, utan att försöka.
Men där och då, bestämde jag mig för att låta all oro pausa lite, och försöka att bara vara lycklig. Över boken jag höll i min hand. Och över körsbärsträden.
Det var fint. Vi fick varsin tom anteckningsbok, och så fick vi skriva i varandras. Snälla saker om varann. Som man skrev i varandras studentmössor på studenten. I två år har vi följts åt, från att vara ovana, förväntasfulla, kaxiga T1:or, tills vi blev härdade och betydligt mer ödmjuka T4:or.
Jag gick hem genom Linköping, läste i min bok, log och blev varm, utan att gråta, som jag trodde jag skulle göra. Körsbärsträden pudrade gatorna med rosa konfetti och jag tänkte att det finns så förbannat mycket att vara olycklig över. Jag hittar nya saker som grämer mig hela tiden, av bara farten, utan att försöka.
Men där och då, bestämde jag mig för att låta all oro pausa lite, och försöka att bara vara lycklig. Över boken jag höll i min hand. Och över körsbärsträden.
2010-05-20, 19:39:13
Le loup, le biche et le chevalier
Jag borde sova för längesen. Men jag har ägnat senaste timmen åt att översätta en fransk vaggsång.
Sån är jag.
Men den är ju underbar.
Ja, sån är jag, och faktiskt inte så dålig på franska som jag trodde.
Jag måste göra det här oftare...
Une chanson douce
Pour tous les petits enfants
Sån är jag.
Men den är ju underbar.
Ja, sån är jag, och faktiskt inte så dålig på franska som jag trodde.
Jag måste göra det här oftare...
Une chanson douce
Pour tous les petits enfants
2010-05-20, 00:58:14
Imorgon ska en punkt sättas
Det gör ont i hjärtat när jag ser vad som händer i mitt älskade Bangkok. Det var så stort, så varmt, så mäktigt... Det borde inte brinna.
Vi hade fem föreläsningar idag. Jag hade sovit en timme på hela natten. Sömnkramp som på beställning alltid när det är som lägligast...
Det var som om dagen aldrig tog slut och jag längtade desperat ut i löparspåret. Det skulle bli min belöning. Löprundor i ljumma, kvalmiga, fuktiga skogar är det bästa jag vet. Det var värt väntan när jag väl var där. Innan hade jag hunnit med en fika med Lovisa och Ellen och hysteriska skratt åt Ellens minnen från skolidrotten. Hon hade en riktig gymnastikmagister av den gamla stammen som körde stenhårt på redskapsgymnastik. Man skulle stå på led, springa en och en mot satsbrädan och volta över plinten och kunna göra 'halva korset' i romerska ringarna. Jag skrattade så jag grät. Jag som tyckte min mellanstadiegympalärare var osympatisk!
Ja, och imorgon är det tid för ett hejdå. Hejdå till vårdcentralen i Linghem. Vi anses nu fullärda där, och nu ska vi gå vidare. Det känns rätt att gå vidare. Eftermiddagarna där, som höll mig uppe under de första terminerna, som gav mig verklighet och mening i all cellbiologi, behövs inte längre. Det är som det ska vara. Men visst hugger det i hjärtat. Janne var den första läkaren jag lärde känna här. Jag kommer sakna våra samtal. Om inflammerade leder och reflux, när patienten lämnat rummet. Jag kommer sakna hans analyser av patienterna. Korta och träffande. Jag kommer sakna att få sitta bredvid honom och känna mig stolt över att han är så bra och att jag får lära av honom. Jag kommer sakna hans historier från nätter på akuten för länge, länge sen. Hur de syr berusade patienter utan bedövning.
Nu är det dags för mig att skaffa egna minnen från akuten. Och egna analyser av patienter och en dag också egna diagnoser.
Men jag kommer aldrig glömma Världens Bästa Distriktsläkare. Precis som jag aldrig glömmer Världens Bästa Lågstadiefröken. De är något speciellt. De första. Som möter en när man är ny.
Vi hade fem föreläsningar idag. Jag hade sovit en timme på hela natten. Sömnkramp som på beställning alltid när det är som lägligast...
Det var som om dagen aldrig tog slut och jag längtade desperat ut i löparspåret. Det skulle bli min belöning. Löprundor i ljumma, kvalmiga, fuktiga skogar är det bästa jag vet. Det var värt väntan när jag väl var där. Innan hade jag hunnit med en fika med Lovisa och Ellen och hysteriska skratt åt Ellens minnen från skolidrotten. Hon hade en riktig gymnastikmagister av den gamla stammen som körde stenhårt på redskapsgymnastik. Man skulle stå på led, springa en och en mot satsbrädan och volta över plinten och kunna göra 'halva korset' i romerska ringarna. Jag skrattade så jag grät. Jag som tyckte min mellanstadiegympalärare var osympatisk!
Ja, och imorgon är det tid för ett hejdå. Hejdå till vårdcentralen i Linghem. Vi anses nu fullärda där, och nu ska vi gå vidare. Det känns rätt att gå vidare. Eftermiddagarna där, som höll mig uppe under de första terminerna, som gav mig verklighet och mening i all cellbiologi, behövs inte längre. Det är som det ska vara. Men visst hugger det i hjärtat. Janne var den första läkaren jag lärde känna här. Jag kommer sakna våra samtal. Om inflammerade leder och reflux, när patienten lämnat rummet. Jag kommer sakna hans analyser av patienterna. Korta och träffande. Jag kommer sakna att få sitta bredvid honom och känna mig stolt över att han är så bra och att jag får lära av honom. Jag kommer sakna hans historier från nätter på akuten för länge, länge sen. Hur de syr berusade patienter utan bedövning.
Nu är det dags för mig att skaffa egna minnen från akuten. Och egna analyser av patienter och en dag också egna diagnoser.
Men jag kommer aldrig glömma Världens Bästa Distriktsläkare. Precis som jag aldrig glömmer Världens Bästa Lågstadiefröken. De är något speciellt. De första. Som möter en när man är ny.
2010-05-19, 21:13:22
Idag är jag en ganska bra människa
Jag kommer nog aldrig komma ifrån det. Det finns vissa saker som får mig att känna mig som en bra människa. Det är som om jag går omkring i ett tillstånd av halvdålig alt. dålig människa, som jag tillfälligt, genom att utföra vissa gärningar, kan uppgradera mig ifrån.
Jag är en bra människa om jag klarar en tenta med marginal, om jag löptränar, om jag är solbränd, om jag lyckats somna i tid och gått upp i tid, om jag har nyfärgat hår, om jag har kliniskt rent badrum och om jag bakar matbröd. Det kan låta sjukt, men så är det.
Jag har hört att man är ute på hal is om man definierar sig själv utifrån vad man presterar. Att det tyder på en dålig självkänsla eller nåt. Så är det kanske. Jag ska ta tag i det någon dag. Men tills dess...
Idag är jag en ganska bra människa.
Jag är en bra människa om jag klarar en tenta med marginal, om jag löptränar, om jag är solbränd, om jag lyckats somna i tid och gått upp i tid, om jag har nyfärgat hår, om jag har kliniskt rent badrum och om jag bakar matbröd. Det kan låta sjukt, men så är det.
Jag har hört att man är ute på hal is om man definierar sig själv utifrån vad man presterar. Att det tyder på en dålig självkänsla eller nåt. Så är det kanske. Jag ska ta tag i det någon dag. Men tills dess...
Idag är jag en ganska bra människa.
2010-05-18, 20:10:23
I need your shoulder sister, I need your hand, to help me stand
Jag antar att jag lärt mig leva med den och låtit den bli en del av mig.
Men den hugger mig i magen i samma stund som jag förstår att den hugger i hennes.
Den förbannat tärande saknaden. Som gör att man stänger av tillslut.
Min Tvilli. Tvilli.
Förkortningen för Tvillingsjäl. För att vi hette det i varandras mobiler och för att det var ett för långt ord för Ericssons 2001-modeller, som kapade bort -ngsjäl helt enkelt. Så blev vi Tvilli med varandra och så skulle det vara för alltid. Tyckte vi.
Genom ett gymnasium som misshandlade oss så vansinnigt.
Du höll mig ovanför ytan som ingen annan.
Tvilli...
Psykolog och läkare.
Vad hade vi tyckt om det?
Inte skulle livet bli så upptaget att vi inte hann med varandra?
Jävla skit att det är precis så.
Men alltid alltid, i alla evigheters tider,
så kommer det vara som vi sjöng så många gånger...
Tomorrow Anna when the snow whirls 'round, I'll be waiting on the lee side, hiding from the storm
...and in the evening when the heavy sky falls, I will be catching it before it even reaches your door
Men den hugger mig i magen i samma stund som jag förstår att den hugger i hennes.
Den förbannat tärande saknaden. Som gör att man stänger av tillslut.
Min Tvilli. Tvilli.
Förkortningen för Tvillingsjäl. För att vi hette det i varandras mobiler och för att det var ett för långt ord för Ericssons 2001-modeller, som kapade bort -ngsjäl helt enkelt. Så blev vi Tvilli med varandra och så skulle det vara för alltid. Tyckte vi.
Genom ett gymnasium som misshandlade oss så vansinnigt.
Du höll mig ovanför ytan som ingen annan.
Tvilli...
Psykolog och läkare.
Vad hade vi tyckt om det?
Inte skulle livet bli så upptaget att vi inte hann med varandra?
Jävla skit att det är precis så.
Men alltid alltid, i alla evigheters tider,
så kommer det vara som vi sjöng så många gånger...
Tomorrow Anna when the snow whirls 'round, I'll be waiting on the lee side, hiding from the storm
...and in the evening when the heavy sky falls, I will be catching it before it even reaches your door
2010-05-17, 22:03:11
Jag älskar dig till vanvett
Ja, din moster älskar dig.
2010-05-16, 21:21:56
Artera gastrica sinistra, arteria lienalis, arteria gastroomentalis, godnatt!
...och med en crash course i bukens blodkärl (för att lugna mig och plåstra om min tentaångest) så avslutar jag nu kvällen för att konstatera att imorgon börjar tenta-p. Bara sådär.
Den Gamla Goda Metabolismen ska få driva mig till vansinne imorgon istället för leukemierna. Ombyte förnöjer.
Men jag lärde mig i alla fall bukens blodkärl på tjugo minuter.
Ibland kan hjärnan blåsa upp saker så man tror de är heldagsprojekt.
Praktiskt med flashcards. Man tror liksom för en sekund att man går på dagis och att allt är en lek.
Den Gamla Goda Metabolismen ska få driva mig till vansinne imorgon istället för leukemierna. Ombyte förnöjer.
Men jag lärde mig i alla fall bukens blodkärl på tjugo minuter.
Ibland kan hjärnan blåsa upp saker så man tror de är heldagsprojekt.
Praktiskt med flashcards. Man tror liksom för en sekund att man går på dagis och att allt är en lek.
2010-05-13, 22:56:28
Här borde det stå några svärord
Efter en hel dags slit så förstår jag fortfarande inte skillnaden mellan leukemi och lymfom. Jag är så frusterad att jag vill ha sönder saker. Böckerna verkar inte heller förstå skillnaden -de vill bara inte erkänna det.
Det är verkligen inte schysst att kräva att vi ska kunna leukemi till tentan och sen inte ens ha en föreläsning om det. De har väl ingen föreläsare som förstår vad som är vad heller...
Ja, jag hatar min utbildning lite just nu.
Det är verkligen inte schysst att kräva att vi ska kunna leukemi till tentan och sen inte ens ha en föreläsning om det. De har väl ingen föreläsare som förstår vad som är vad heller...
Ja, jag hatar min utbildning lite just nu.
2010-05-13, 19:58:03
Gula bilar, tryckande värme och Starbucks
Det är svårt att plugga med huvudet fullt av New York-drömmar.
2010-05-12, 17:17:13
Tisdagkväll i läkarbubblan
Hela tisdagskvällen spenaderade jag med min första basgrupp. Det var kul. Vi skulle träna in en sång till våra handledare på vårdcentralen som vi snart ska ta farväl av. Vi tränade i en timme och sen bara hängde vi med varann i fem timmar till. Skrattade så vi dog, pratade om abscesser (alla är äckelfacinerade av abscessen (enorma varbölden) från senaste basgruppsfallet!) om att vara läkarstudent på fest med andra studenter (killarna får massor med ragg, tjejerna får inga alls...) om var man ska placera sina pengar om man nu har några, om Greklands ekonomska kris, om Oskars planer för sina kommande barn, om varför vi aldrig skulle vilja gå på Handels och om vad de gör på den filosofiska fakulteten egentligen.
Ibland kan jag tänka att jag gillar att umgås med mig själv lite för mycket. Att jag kommer hem klockan elva på kvällen alldeles för sällan. Att mina studieår går så vansinnigt fort, och det är nu -bara nu- som jag har chansen att umgås med mina klasskamrater. Och de är ju de enda kursare jag nånsin kommer ha, sedan är jag bara läkare resten av livet, och ska foga mig under mossiga överläkare och ha ansvar så jag knappt orkar gå rak. Det är lätt att tro att man är ensam med sin tentaångest och med sina uppgifter. Men man är aldrig ensam, även om det är lätt att göra sig ensam när stressen är som värst.
Innan jag åkte hem fick jag min födelsedagspresent av Oskar. Han glömde att ta med den till mitt kalas nämligen. Vi kände oss så vuxna. Han för att han gav bort fikonmarmelad, whiskeyost, apelsinhonung och pesto från en delikatessaffär, och jag för att jag blev jätteglad för att få det! Nu jävlar är vi vuxna. Innan vi hinner blinka sätter vi skalpeller i folk, och tycker att det är lika naturligt som att borsta tänderna.
Watch out, när vi tittar ner i era halsar folk! Vi kommer lukta whiskeyost...
Ibland kan jag tänka att jag gillar att umgås med mig själv lite för mycket. Att jag kommer hem klockan elva på kvällen alldeles för sällan. Att mina studieår går så vansinnigt fort, och det är nu -bara nu- som jag har chansen att umgås med mina klasskamrater. Och de är ju de enda kursare jag nånsin kommer ha, sedan är jag bara läkare resten av livet, och ska foga mig under mossiga överläkare och ha ansvar så jag knappt orkar gå rak. Det är lätt att tro att man är ensam med sin tentaångest och med sina uppgifter. Men man är aldrig ensam, även om det är lätt att göra sig ensam när stressen är som värst.
Innan jag åkte hem fick jag min födelsedagspresent av Oskar. Han glömde att ta med den till mitt kalas nämligen. Vi kände oss så vuxna. Han för att han gav bort fikonmarmelad, whiskeyost, apelsinhonung och pesto från en delikatessaffär, och jag för att jag blev jätteglad för att få det! Nu jävlar är vi vuxna. Innan vi hinner blinka sätter vi skalpeller i folk, och tycker att det är lika naturligt som att borsta tänderna.
Watch out, när vi tittar ner i era halsar folk! Vi kommer lukta whiskeyost...
2010-05-11, 23:53:51
Vi kommer vilja stanna för alltid
Min födelsedag började ju inte så bra -men artade sig bra. När jag kom till basgruppen hade Maria bakat för att jag fyllde år. Så då gjorde det ju ingenting att mina banana-chocolate-muffins låg i soporna. Så de sjöng för mig och så åt vi lakrits-choklad-kladdkaka och sen pratade vi lite om herpesvirus också. Fint!
När jag kom hem inledde jag projekt städa-fixa-middag-fixa vin-göra dessert-på en och en halv timme. Det var högt tempo. Jag var helt svettig. Dagen innan hade jag varit förutseende nog att handla åtminstone, vilket jag egentligen också hade tänkt skjuta upp. Jag hann inte köpa vin. Det fick snälla Oskar göra, så cyklade jag till honom i 120 km i timmen eller så... och hämtade det. Allting var precis klart (fast jag var lite svettig då) när mamma, pappa och Kristoffer stormade in med kramar och presenter. Kristoffer gav mig den perfekta jackan. Jag har letat efter den länge. Givetvis hittade min otäckt stilsäkra kille den tillslut. Jag vill till och med ha den inomhus.
På lördagsmorgonen åt vi frukost hela gänget + Lovisa innan mamma och pappa åkte hem. Kristoffer och jag målade vårt köksbord för det fick vara nog med furu kände vi! Det blev vitt tillslut. Lite flammigt men ja... det är ju vintage. Och sen, och sen mina damer och herrar, så hamnade jag efter en hel del lögner och märkligt beteende från Lovisa och Kristoffer på ett överraskningskalas! Lovisa hade bakat tårta och bullar, bjudit mina favoriter från klassen och så stod de där och sjöng för mig och jag fick blåsa ut ljus. Jag hade inte blåst ut tårtljus på säkert femton år! Det var så kul och det värmde mitt hjärta så mycket. Överraskningskalas aahhhhhw. Klump i halsen för att de ville komma, och ändå större klump i halsen för att Lovisa hade fixat allt. Det var verkligen jättekul och nu kommer jag minnas min tjugosexårsdag med ett lika stort leende som jag minns min tjugofemårsdag.
Så kom söndagen då. Och en efterlängtad bokning. Ja, som vi har längtat efter den. Drömt och hoppats. Kanske snart, kanske om några år... Men idag var tydligen dagen när våra lediga dagar och flygbolagen och plånböckerna ville åt samma håll. Med fotot av Broadway på väggen ovanför oss klickade vi hem biljetterna. Snart ska vi ta egna bilder där. Och jogga i Central Park, sitta på café och dricka ur jättestora muggar och köpa North face-vinterjackor mitt i sommaren.
Stockholm (ARN) - New York (JFK)
7 juli 2010
Älskade, älskade USA. Äntligen, äntligen New York.
Födelsedagen.
Bordet.
Drömmen.
När jag kom hem inledde jag projekt städa-fixa-middag-fixa vin-göra dessert-på en och en halv timme. Det var högt tempo. Jag var helt svettig. Dagen innan hade jag varit förutseende nog att handla åtminstone, vilket jag egentligen också hade tänkt skjuta upp. Jag hann inte köpa vin. Det fick snälla Oskar göra, så cyklade jag till honom i 120 km i timmen eller så... och hämtade det. Allting var precis klart (fast jag var lite svettig då) när mamma, pappa och Kristoffer stormade in med kramar och presenter. Kristoffer gav mig den perfekta jackan. Jag har letat efter den länge. Givetvis hittade min otäckt stilsäkra kille den tillslut. Jag vill till och med ha den inomhus.
På lördagsmorgonen åt vi frukost hela gänget + Lovisa innan mamma och pappa åkte hem. Kristoffer och jag målade vårt köksbord för det fick vara nog med furu kände vi! Det blev vitt tillslut. Lite flammigt men ja... det är ju vintage. Och sen, och sen mina damer och herrar, så hamnade jag efter en hel del lögner och märkligt beteende från Lovisa och Kristoffer på ett överraskningskalas! Lovisa hade bakat tårta och bullar, bjudit mina favoriter från klassen och så stod de där och sjöng för mig och jag fick blåsa ut ljus. Jag hade inte blåst ut tårtljus på säkert femton år! Det var så kul och det värmde mitt hjärta så mycket. Överraskningskalas aahhhhhw. Klump i halsen för att de ville komma, och ändå större klump i halsen för att Lovisa hade fixat allt. Det var verkligen jättekul och nu kommer jag minnas min tjugosexårsdag med ett lika stort leende som jag minns min tjugofemårsdag.
Så kom söndagen då. Och en efterlängtad bokning. Ja, som vi har längtat efter den. Drömt och hoppats. Kanske snart, kanske om några år... Men idag var tydligen dagen när våra lediga dagar och flygbolagen och plånböckerna ville åt samma håll. Med fotot av Broadway på väggen ovanför oss klickade vi hem biljetterna. Snart ska vi ta egna bilder där. Och jogga i Central Park, sitta på café och dricka ur jättestora muggar och köpa North face-vinterjackor mitt i sommaren.
Stockholm (ARN) - New York (JFK)
7 juli 2010
Älskade, älskade USA. Äntligen, äntligen New York.
Födelsedagen.
Bordet.
Drömmen.
2010-05-09, 21:00:09
Det är min dag idag...
...har jag hört. Står det på mitt leg.
Men jag vet inte.
Jag vaknade med nackspärr.
Insåg att jag hade missat att vi hade föreläsning.
Då började jag baka istället, så jag kunde bjuda min basgrupp.
Det blev förstört.
Jag får åka dit utan fika.
Och utan att kunna vrida huvudet åt vänster.
Men jag vet inte.
Jag vaknade med nackspärr.
Insåg att jag hade missat att vi hade föreläsning.
Då började jag baka istället, så jag kunde bjuda min basgrupp.
Det blev förstört.
Jag får åka dit utan fika.
Och utan att kunna vrida huvudet åt vänster.
2010-05-07, 12:32:56
Emma Kristina och allt som hon är
Förra året skrev jag såhär och jag gör det inte så mycket bättre nu. Jag har varit med om så mycket fint, så jag borde inte fundera över min ålder.
Jag önskar inte att jag var tjugo år, för det har varit mycket slit sen dess, som jag inte skulle vilja göra om.
Ändå.
Kanske är det så för alla, men man blir inte alltid bättre bara för att tiden går.
Jag har blivit sämre på många sätt. Jag har blivit räddare. Rädd för saker som inte brukade skrämma mig. Jag pluggar sämre än jag gjorde för fem år sedan. Klarar inte de där dygnet-runt-passen på samma sätt. Jag har sämre självförtroende, och jag väger mer. Jag är lika dålig på att sova som jag alltid varit, och jag är sämre än någonsin på att höra av mig till mina vänner, även om jag älskar dem lika mycket som jag alltid gjort. Jag har en städmani som inte alltid är ok. Jag skriver sämre, som om intrycken inte når mig riktigt. Jag är så mycket allvarligare nu än för bara två år sedan.
Jag antar att man får ge bort delar av sig själv när tiden går, i utbyte mot nya. Bli bättre och sämre hela tiden.
Nu är nu. Den man var finns inte längre.
Men jag är kärare.
Och jag sjunger bättre.
Jag önskar inte att jag var tjugo år, för det har varit mycket slit sen dess, som jag inte skulle vilja göra om.
Ändå.
Kanske är det så för alla, men man blir inte alltid bättre bara för att tiden går.
Jag har blivit sämre på många sätt. Jag har blivit räddare. Rädd för saker som inte brukade skrämma mig. Jag pluggar sämre än jag gjorde för fem år sedan. Klarar inte de där dygnet-runt-passen på samma sätt. Jag har sämre självförtroende, och jag väger mer. Jag är lika dålig på att sova som jag alltid varit, och jag är sämre än någonsin på att höra av mig till mina vänner, även om jag älskar dem lika mycket som jag alltid gjort. Jag har en städmani som inte alltid är ok. Jag skriver sämre, som om intrycken inte når mig riktigt. Jag är så mycket allvarligare nu än för bara två år sedan.
Jag antar att man får ge bort delar av sig själv när tiden går, i utbyte mot nya. Bli bättre och sämre hela tiden.
Nu är nu. Den man var finns inte längre.
Men jag är kärare.
Och jag sjunger bättre.
2010-05-06, 23:41:36
Den lilla listan jag ska lära mig
Idag tog jag steget och letade fram bakterie- och viruslistan på min terminshemsida. Där har de listat de mikroorganismer vi ska kunna. Vi har fyra veckor på oss. Nu är det väl tre kvar... Sen ska de hållas i huvudet tillsammans med det vi gjort resten av terminen. Lite gråtfärdig blir man. Det är svårt att låta bli.
(...)
Det är viktigt att ha kännedom om morfologi, diagnostik, patogenes, ekologi, epidemiologi och terapi för varje mikroorganism.
Bakterier:
Staphylococcus aureus
Staphylococcus epidermidis
Staphylococcus saprophyticus
Staphylococcus lugdunensis
Koagulasnegativa stafylokocker (KNS)
Meticillinrestistenta
Staphylococcus aureus (MRSA)Streptococcus pneumoniae
Streptococcus pyogenes
(betahämolytisk streptokock grupp A)Streptococcus agalactiae
"viridansstreptocker" (alfahämolytisk streptokock)
(betahämolytisk streptokock grupp B)Streptococcus bovis
Enterococcus faecalis
Enterococcus faecium
Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)Lactobacillus
Bacillus anthracis
Bacillus cereus
Listeria monocytogenes
Corynebacterium diphteriae
"difteroida stavar"Nocardia
Mycobacterium tuberculosis
"anonyma mycobakterier"Mycobacterium leprae
Neisseria gonorrhoeae
Neisseria meningitidisEnterobacteriaceaeEscherichia coli
"EPEC"
"ETEC"
"EHEC"Shigella
Salmonella
Klebsiella
Proteus
Enterobacter
Campylobacter jejuni
Yersinia enterocolica
Pseudomonas
Yersinia pestis
Vibrio cholerae
Helicobacter pylori
Haemophilus influenzae
Moraxcella
Pasteurella multocida
Bordetella pertusis
Brucella abortus
Francisella tularensis
Legionella
Clostridium perfringens
Clostridium tetani
Clostridium botulinum
Clostridium difficile
Actinomyces
Proprionebacterium
Bacteroides fragilis
"anaeroba tarmbakterier"Treponema pallidum
Borrelia
Mycoplasma pneumoniae
Chlamydia thrachomatis
Chlamydia pneumoniae
Chlamydia psittaci
DNA virus:
Parvoviridae
Parvovirus
Adenoviridae
Adenovirus
Herpesviridae
Herpes simplex typ 1
Herpes simplex typ 2
Epstein-Barr virus
Cytomegalovirus
Varicellae-Zoster virus
Herpesvirus 6, 7 och 8
Hepadnavirus
Hepatit B virus
Papillomaviridae
Papillomavirus
Poxviridae
Poxvirus
RNA virus:
Reovirus
Rotavirus
Caliciviridae
Norovirus
(Hepatit E virus)
Picornaviridae
Poliovirus
Hepatit A virus
Flaviviridae
Tick-borne encephalitis virus (TBE eller RSSE= Russian spring summer encephalitis)
Gula-febern-virus
Dengue-feber-virus
Hepaciviridae (Hepatit C virus)
Togaviridae
Alfavirus
Chikungunya Forest virus (SFV)
Sindbisvirus (t ex Ockelbovirus)
Rubi virus (Rubella virus)
Retroviridae
Lentivirus (HIV-1/HIV-2)
HTLV-1/HTLV-II
Coronaviridae
Severe acute respiratory syndrome virus (SARS)
Rhabdoviridae
Rabies virus
Bunya viridae
Nephropatia epidemica virus (Sorkfeber)
Hantavirus
Orthomyxoviridae
Influensa typ A, B och C
Paramyxoviridae
Mässlingvirus
Påssjukevirus
Respiratory syncytial virus (RSV)
2010-05-05, 14:52:50
Faktiskt!
Om man saknar sin kille outhärdligt mycket så får man faktiskt ha hans skjorta hela dagen.
Creepy eyes! Det var inte meningen.
De måste ha fått syn på en outfitbild i displayen...
Och vi tycker ju outfitbilder är pinsamma. :)
Creepy eyes! Det var inte meningen.
De måste ha fått syn på en outfitbild i displayen...
Och vi tycker ju outfitbilder är pinsamma. :)
2010-05-04, 19:48:13
Om tentan kunde vara över och sommaren kunde vara här
Jag ringde mitt jobb idag, för att boka in mina upplärningspass. Jag hade lätt panik, för jag visste inte hur många pass som krävdes. Jag vill verkligen jobba, och jag skulle gärna börja imorgon, men varenda liten lucka jag har i maj skulle jag behöva lägga på att ta igen en termins plugg... (Du är så jävla smart Stina!) Så jag hade letat fram ett litet hål i almanackan som skulle kunna gå till jobb, men om de ville ha mer än de dagarna så skulle det se lite mörkt ut.
Så säger min underbart trevliga chef att de fått nya direktiv och att min upplärning ska ligga min första jobbvecka i sommar. Ekonomiskt hade det varit bra att jobba nu i maj. Plugg-ekonomiskt hade det varit ganska förödande. Nu får jag ta en sak i taget. Jag slipper flänga mellan plugg i Linköping och jobb i Västerås. Jag är lättad. För det hade blivit lite too much. Samtidigt är jag lite besviken. Jag ville börja nu ju...
Så säger min underbart trevliga chef att de fått nya direktiv och att min upplärning ska ligga min första jobbvecka i sommar. Ekonomiskt hade det varit bra att jobba nu i maj. Plugg-ekonomiskt hade det varit ganska förödande. Nu får jag ta en sak i taget. Jag slipper flänga mellan plugg i Linköping och jobb i Västerås. Jag är lättad. För det hade blivit lite too much. Samtidigt är jag lite besviken. Jag ville börja nu ju...
2010-05-04, 11:30:41
Infektionsmedicin och TV-medicin
Jag försöker tänka att paniken är bra för mig. För innan den dök upp så presterade jag ju ingenting. Idag satt jag till och med på en labb där vi letade efter antinuklerära antikroppar med flourescens och engagerade mig väldeliga i detta projekt. Bara en sån sak. Nu säger ju inte det er något, om ni inte är superintresserade av medicin, men det är ett sätt att leta efter autoimmuna sjukdomar i alla fall. Och autoimmuna sjukdomar är såna sjukdomar där kroppens immunförsvar reagerar mot något kroppseget som det inte borde reagera på. Till exempel kan man bilda antikroppar mot sitt eget DNA. Det var såna antikroppar vi letade efter idag. Har man såna antikroppar kan man i värsta fall få SLE, systemisk lupus erythematosus, som inte är bra alls. De brukar snacka om det i House har jag hört. It's not lupus! Själv tittar jag ju inte på House utan uteslutande på Dr Quinn. Hon sysslar inte med autoimmunitet...
Nu ska jag läsa lite antibiotika. Jag kan inte förstå hur jag ska komma ihåg alla namn. Jag som är helt grym på att lära mig glosor i vanliga fall, har helt sjukt svårt för namn på aktiva substanser. De säger mig ingenting. Det känns som det finns en miljon namn på olika antibiotika. Och man ska inte bara minnas namnet, utan hur det verkar och till vilken bakterie (som också är döpt till något mastodontlångt namn) de ska användas. Så ja, jag måste gå.
Nu ska jag läsa lite antibiotika. Jag kan inte förstå hur jag ska komma ihåg alla namn. Jag som är helt grym på att lära mig glosor i vanliga fall, har helt sjukt svårt för namn på aktiva substanser. De säger mig ingenting. Det känns som det finns en miljon namn på olika antibiotika. Och man ska inte bara minnas namnet, utan hur det verkar och till vilken bakterie (som också är döpt till något mastodontlångt namn) de ska användas. Så ja, jag måste gå.
2010-05-03, 19:35:00
Det är inte lätt att vara liten och ha tårar i ögonfransarna
Jag har ägnat en del av helgen åt att bli vän med mikrobiologiboken. Jag minns numera skillnaden mellan en gramnegativ och grampostitiv bakterie, jag vet vad ett supertoxin är, jag kan i alla fall en skillnad mellan stafylokocker och streptokocker (åtminstone tills imorgon...) och Mycobacterium tuberculosis färgar man in med "acid fast-stain". Vad nu det betyder.
Så, nu står det 1-2356 mellan mig och mikrobiologin. I fredags morse stod det 0-2356, så jag är ändå lite nöjd med att ha reducerat matchställningen.
Jag har deklarerat också. Jag blir alltid så himla nöjd när jag har gjort vuxna saker som har med min ekonomi att göra. Som att ha deklarerat. Som att ha betalat räkningarna. Jag känner mig som en oklanderlig sammhällsmedborgare när jag gör såna saker. Eller nåt.
Jaja. Jag har varit hemma i Bruksorten i helgen. I fredags grillade vi med familj + lite släkt. Min syster och hennes man kom dit med Gustav och sen fick han vara kvar hos sin mormor, morfar, moster och morbror över helgen. Alldeles ensam. Oftast gick det bra, men ibland hade han det lite kämpigt och bröt ihop av oförklarliga anledningar. Kanske längtade han hem. Jag tror det. Idag när han sovit middag och vaknade så var han så ledsen, så ledsen. Jag gosade, vaggade, tröstade, hoppade, snurrade, kramade... Men han bara grät. Till slut gick vi ut till Kristoffer som satt vid TV:n, han hittade Toy Story på någon kanal, och så fick Gustav sitta i inlindad i en lurvig filt i mitt knä och titta. Då slutade han äntligen gråta, han tittade koncentrerat på TV:n och andades med små hackiga efter-gråt-andetag. Ögonfransarna var fulla av tårar. Det så högg i mosterhjärtat. Min lilla, lilla kämpe.
Nu är jag hemma i Linköping. Jag saknar Kristoffer helt galet. Ville gråta och skrika redan på tågstationen. Men bruksorten är så tråkig så klockorna stannar. Fast det var ju inget nytt.
Så, nu står det 1-2356 mellan mig och mikrobiologin. I fredags morse stod det 0-2356, så jag är ändå lite nöjd med att ha reducerat matchställningen.
Jag har deklarerat också. Jag blir alltid så himla nöjd när jag har gjort vuxna saker som har med min ekonomi att göra. Som att ha deklarerat. Som att ha betalat räkningarna. Jag känner mig som en oklanderlig sammhällsmedborgare när jag gör såna saker. Eller nåt.
Jaja. Jag har varit hemma i Bruksorten i helgen. I fredags grillade vi med familj + lite släkt. Min syster och hennes man kom dit med Gustav och sen fick han vara kvar hos sin mormor, morfar, moster och morbror över helgen. Alldeles ensam. Oftast gick det bra, men ibland hade han det lite kämpigt och bröt ihop av oförklarliga anledningar. Kanske längtade han hem. Jag tror det. Idag när han sovit middag och vaknade så var han så ledsen, så ledsen. Jag gosade, vaggade, tröstade, hoppade, snurrade, kramade... Men han bara grät. Till slut gick vi ut till Kristoffer som satt vid TV:n, han hittade Toy Story på någon kanal, och så fick Gustav sitta i inlindad i en lurvig filt i mitt knä och titta. Då slutade han äntligen gråta, han tittade koncentrerat på TV:n och andades med små hackiga efter-gråt-andetag. Ögonfransarna var fulla av tårar. Det så högg i mosterhjärtat. Min lilla, lilla kämpe.
Nu är jag hemma i Linköping. Jag saknar Kristoffer helt galet. Ville gråta och skrika redan på tågstationen. Men bruksorten är så tråkig så klockorna stannar. Fast det var ju inget nytt.
