Insomnia
Jag kan inte sitta still. Och jag kan framförallt inte sova (som om jag brukar kunna det...). Jag har hört att gamla människor kan ha krypningar i benen. Jag vill inte räkna mig till kategorin gamla människor än, trots den nära förestående födelsedagen. Jag får åka tillbaka och lämna krypningarna där de kom ifrån. Annars blir det en stissig Valborg.
Valborg ja. Det var jätteroligt när man var femton. När man (trots frosten i luften) drog på sig jeansjackan och gick ut och hoppades att något skulle hända. Jag vet inte vad man egentligen väntade på. Det var i alla fall själva väntan som var rolig. Besvikelsen när man upptäckte att inget roligt skulle hända är för länge sedan glömd.
Nu för tiden får jag nog inte på mig den jeansjackan. Så jag går inte ut.
Kan inte Mohammed komma till berget får berget komma till Mohammed. I väntan på berget ska krypningarna lämnas tillbaka och berget vill väl ha mat när det kommer antar jag. Jag undrar om jag kommer kunna lura berget att jag bakat en paj. Förmodligen inte. Det bara lyser 'Britt-Marie' om den perfekta skapelsen.
2007-04-30, 13:58:06
Beach 2007
Vi har vattenlekskickoff på jobbet den 23 maj. (Det kommer vara förlamande kallt, JAG VET.)
På personalmötet konstaterade de att jag inte behöver ha bikiniångest. Jag vet inte om det är för att inga vackra män kommer att befinna sig på kickoffen eller om det är för att jag inte ligger inne med nån övervikt.
Och mycket riktigt så tänker jag inte ha någon ångest som tar fokus från jakten på vinst i kanotrace eller vattenrutschbanestafett.
Eftersom det är vår (inte eftersom kickoffen nalkas -den är föga viktig faktiskt) så pågår årets Beachprojekt sedan en tid tillbaka.
Igår införskaffade jag ett par löparskor. Efter förnedringen som det innebär att bli filmad springandes på löpband och få sitt löpsteg underkänt så skickades jag hem med ett par Asics som tydligen skulle stabilisera det underkända löpsteget och göra min löpning mer ekonomisk.
Min pojkvän Lars skickades hem med ett betydligt högre (naturligtvis) löpbetyg och ett par New Balance (som han fick ont i fötterna av på första löprundan. Jag kvävde ett skratt.)
Hursomhelst. Idag skulle löparskorna invigas. På löpband såklart. Det gick fint. Jag sätter numera i alla fall i åminstone en häl. Jag älskar löpband. Säkert för att jag har ett dåligt löpsteg och behöver något/någon som håller takten åt mig. (Obs: Detta gäller endast min löpning...)
Löpbanden finns på bruksortsgymmet.
Ja, mitt gym är så mycket bruksort att man måste gilla det.
Jag grundar det på följande:
(förutom att gymmet naturligtvis ligger i bruksortens industrilokaler)
1. Det är tveksamt om de som äger det har varit utanför femtioskyltarna.
2. Det är tveksamt om om merparten av de som tränar där gör några större utflykter utanför ovan nämnda skyltar.
3. Det är tvärsäkert att en stor del av musklerna som byggs där byggs med hjälp av artificiella hormoner.
4. Majoriteten av de som har medlemsskap hänger där väldigt frekvent, eftersom bruksorten inte är ett smörgåsbord av andra förströelser.
5. De flesta rörelser man gör där betraktas noggrannt av medmotionärerna. För så gör man på bruksorten. Betraktar.
Jag bekänner att jag i hög grad stämmer in på punkt 4 och 5.
För att smälta in ytterligare har jag önskat mig dragremmar och styrkebälte av Lars i födelsedagspresent.
Han vägrar ta det på allvar. Det känns skönt. Jag vill hellre ha nästan allt annat. Egentligen.
2007-04-29, 21:40:49
Den jag är
Och egentligen borde jag väl ha haft en sån så mycket tidigare. Eftersom skriva är det bästa jag vet. En sån där otäck, självutlämnade blogg. Där jag redogör för varje steg jag tar. Och marknadsför min livvstil. Det borde jag ha haft länge. Väl?
Nu har jag en.
Anledningen till att jag inte haft en tidigare är att jag tror att jag skulle vara så dålig på att skriva om mitt liv. När det blir mindre diktande och lite mer vardag.
Jag vill inte vara dålig på saker.
Nu får de komplettera varandra. Den diktande bloggen och den vardagliga.
Och ja, lägger man ihop dem så kanske man kan se vem jag är.
Vi börjar nu. Jag är Stina.
